beautifulbean

Lillebror är till salu. Billig i dag. Varit vaken mellan 23.30 och 03.20. Sedan vaknade vi igen av att Skrållan gallskriker vid 06.20. Yes, 3-4 timmars sömn i natt. Max. Saknar ord. Bara grymt, grymt trött. Jag hoppas att jag senare i mitt liv kommer minnas denna perioden som den allra tyngsta (dvs att det aldrig blir värre). Visst finns det underbart mycket stora glädjeämnen, men en lång och nästan ständig sömnbrist lägger viss sorti över det mesta.

Sitter mitt uppe i massa pappersarbete efter pappa oxå... det bidrar inte till att höja energinivån direkt. Fakturor, deklarationsblankett, försäkringar, protokoll från rättsmedicinsk obduktion... inte precis roligt... och därtill allt praktiskt som måste fixas. Hus, trädgård, bil, prylar... ugh... och på sätt och vis är det som att både mammas och pappas död blir riktigt verklig först när hela deras liv, mitt barndomshem och allt de samlat på sig, sparat och levt med ska bort. Raderas bort på nåt vis, som att det utöver mamma och pappa oxå raderar en del av mig själv. Självklart vet man det förnuftsmässigt och rent logiskt är det bara materiella ting, men känslomässigt är det en helt annan sak att ta in det och fullt ut acceptera det i sitt hjärta och känna full frid med det - dit är vägen lång.

Låter nattsvart, vissa stunder är det så, speciellt när jag är tröööött, men det finns många ljusglimtar. Starkt på ljusglimtshimlen lyser just nu en nyligen inbokad Greklandsresa till hösten. Vi åker hela familjen tillsammans med en familj bestående av supergoa vänner. Jag försöker ta sikte på den och känna att då, då kommer allt att vara annorlunda och kännas mycket bättre :)

Dags att duka fram frukost och försöka vara en någorlunda hyfsad mamma. Det är nog det bästa jag kan prestera just nu... ;)
Kram på er alla!

Öroninflammation. I like NOT! Det hela började med att Skrållis, sent på lördag kväll blir jätteledsen och klagar över ont i örat. Stackars liten tjej. Vi är på grillfest hos goda vänner i Alingsås och barnen har lekt hela kvällen tillsammans och nu skulle vi bara sova en stund för att sedan bege oss till Liseberg... men så blev det ju då inte riktigt...

Efter att Skrållan gråtit sig igenom större delen av natten och fortsatte gnälla under söndagen ringde jag 1177 bara för att få information om att regelverket säger att barn med ont i öronen inte får någon hjälp förrän det gått 2 dygn. Nähä, så barnet ska få skrika i 12 h till innan man kan göra något åt det... Nåja, som stressad och utmattad tvåbarnsförälder där ett barn har öroninflammation och det andra sömnproblem och växande tänder kanske man överreagerar lite ibland... smått aggressiv... men lyckades iaf få människan att boka in en tid på den lokala vårdcentralen kl. 10.00 i dag. Så lite lön för mödan fick den arga mamman ;)

Kom till VC med två trötta och gnälliga barn kl. 09.55 i dag. Man vill ju inte sitta i väntrummet och låta barnen bli övergnälliga redan innan... och redan kl. 10.00 blev vi inkallade. Till ett undersökningsrum. Som blev ett väntrum. I en j-a timma!!!! Första kvarten gick ok. Andra kvarten undersökte vi tillsammans rummet och sjöng och gungade Lillebror som gnällde allt ljudligare. Tredje kvarten skrek Lillebror rakt ut och Skrållan, som innan behärskat sig ganska bra, gick i spinn och klättrade på allt som fanns därinne. Fick med mig det gnällande och skrikande lilla sällskapet ut för att försöka släpa fram den där doktorn. Hittade bara en praktikant. Som inte kunde göra mer än att meddela att doktorn fn opererade. Scary... jag och Skrållan tittade på varandra mer lätt skräck i ögonen. Trodde i min enfald att man var tvungen att vara kirurg och ha en operationssal för att operera... De goda nyheterna var att han iaf höll på och sydde i hop den patienten. Efter ytterligare 30 min väntande kom så doktorn. Han var dansk och vi förstod inte varandra så bra, men jag tror inte att det såg så farligt ut i öronen. Vi blev iaf skickade till lab för provtagning.

Skrållan var jätteduktig när de tog blodprov. Sedan fick vi vänta igen. Klockan var nu närmare tolv och vi var alla väldigt hungriga och gnälliga. Efter ytterligare 30 min kom väl tillslut doktorn igen. Och meddelade att vi skulle gå tillbaka till undersökningsrummet igen för att kolla lungorna. Fick naturligtvis vänta där igen och under den tiden lyckas jag nästa somna Lillebror och få Skrållan att slappna av lite i mitt knä. Då kissar ungen igenom. På sina byxor och på mina byxor. Soooo nice... Lungorna såg fina ut men sänkan var på 146. Högt tror jag. Vi förstod som sagt inte varandra så bra. Sedan fick vi gå. Blev bara ropade tillbaka tre gånger. Skrållan behövde vägas, han ville ha våra telefonnummer och vi fick info om att vi ska ta nya prov på fredag (tror vi... ).

Knallade ut från VC ca kl. 13.00. TRE TIMMAR för att kolla i öronen, lyssna på lungorna, ta ett blodprov samt väga Skrållan och hämta penicillin på apoteket. Nerkissade, nerkräkta och allmänt skamfilade tog vi oss till slut hem. På penicillinburken står det "2 ML 3 GGR DAGLIGEN MOD MELLEMOÖREBET. OMSKAKAS".

I går begravdes min pappa. En helt overklig dag... Hela vägen dit i bilen satt jag med känslan av att "näää, det är inte min pappa som ska begravas, han är ju inte död så det går ju inte" osv. Men sedan, när vi väl kommit fram till kyrkan och går in och ser hela "arrangemanget" med kistan och alla blommor, då går det upp för mig att "jooo, det här är på riktigt och i kistan ligger faktiskt min döda pappis". Som en spark i magen... Det var så fint, vackert och bra arrangerat och allt blev som vi ville, hela begravningen, men ändå inte. Jag vill ju inte att pappa ska vara död alls. Det känns så eländigt att det var tvunget att bli på det sättet. Så orättvist och så fel. Onödigt.

Familjen, hela släkten, hans arbetskamrater, grannar och många vänner var där. Andra hörde av sig av omtänksamhet. Det kändes bra och all värme, allt stöd och alla kramar gav styrka och kraft. Jag är inte nåt ensam alls även om det ibland kan kännas så...  

En av alla fina saker som kom fram och som betyder mycket för mig att veta är att pappa in i det sista var en sann vän och ett stort stöd för en av sina systrar (liksom hon för honom). De hade en nära relation och kunde stötta och skoja med varandra om både det som var ljust och det som var mörkt. Jag visste inte om det och på något sätt känns det viktigt och gör mig glad. Jag fick också djupare kännedom om hans relation men en annan av sina systrar och hennes man och förstår att han verkligen kände djup trygghet tillsammans med dem och att de betytt väldigt mycket för honom ändå sedan han som sjuåring förlorade sin egen pappa. Det känns viktigt och betydelsefullt.

Det värmde också verkligen att mina fina fastrar med hjälp av några kusiner till mig fixat en minnesstund efteråt där vi blev mottagna och omhändertagna som prinsessor. Så skööönt och stort tack för detta!! Jag är evigt tacksam till dessa människor!

Nu återstår att på olika sätt acceptera det som hänt och så småningom gå vidare.

Massa kramar och evigt stort tack till alla ni som hjälpt mig igenom det här och fortsätter att på olika sätt ge mig stöd, kraft och glädje. Älskar er ♥

Nu är den här. Skrållans stora lilla röda cykel med cykelkorg, pakethållare och vimpel. Samt stödhjul, men de är inte speciellt coola. Iaf inte enligt Skrållis. Hon har sammanlagt cyklat ca 2 h på cykeln och tycker nu att hon är tillräckligt rutinerad för att kunna ta bort stödisarna. Jag håller inte med. Eftersom stödhjulen var av en ovanligt knepig modell är det nästan så att cykeln går mer på dessa än på bakhjulet... dvs emellanåt inte alls eftersom bakhjulet då snurrar i luften... får väl försöka smocka till de små hjulen så de blir lite skeva och bara tar emot när hon är på väg att välta...

Nog om detta. Nu är vi oxå mer på g än någonsin att göra klart i vårt uterum. Reglarna för gavlarna är uppe och om 13 minuter åker vi i väg för att köpa panelen. Förhoppningen är sedan att få upp några brädor varje dag och således vara klara inom någon vecka. Lite "vilodagar" är dock inbokade som förlänger byggperioden... typ pappas begravning på fredag, grillkväll i Alingsås på lördag, Lisebergsbesök med goda vänner på söndag und so weiter...

Begravningen ja... på fredag... känns sådär... jobbigt och skönt på samma gång. Att få ett avslut är både jobbigt och skönt. Funderar oxå på hur hela familjen ska kläs upp. Typiskt kvinnligt tänk tror jag, men... Mannen blir fin i sin svarta kostym men sen hopar sig problemen. Jag har en svart kjol som jag tror kan passa men sedan vet jag inte... Skrållan får ta något färgglatt, hon har bara sådana kläder. Å Lillebror får helt enkelt ta något som för tillfället inte är nerkräkt.

Pussåkram!

Så har det hänt. Det kom ett brev från en jurist, med ett meddelande om att en avlägsen släkting avlidit och efterlämnat ett testamente. Jag är kallad till bouppteckning, eller vad det nu hette, den 29 april.

Första tanken: Det måste vara fel, jag känner inte till den här personen alls. Jag måste ringa och tala om att det begåtts ett fel.

Andra tanken: Yes, nu är det min tur att få grymmelösa mängder pengar!

Tredje tanken: Läs igenom alltihop en gång till!

Och ja, när jag nu läser det i detalj framgår att den avlägsna släktingen efterlämnat pengar ja, men inte till mig utan till Njursjukas Förening. Det är ju fint förstås... och innerst inne så tycker jag också att det är rätt, att pengar ska gå till att i första hand hjälpa svårt sjuka, speciellt när det inte ens är mina pengar... men allra, allra innerst inne måste jag erkänna att det för ett ögonblick tändes ett elakt litet hopp om en snuskig förmögenhet...

Yes! Nu är lunchen fixad för i dag. Dagens tråkigaste moment typ. Iaf efter bajsblöjorna :) Blev spaghetti å köttfärssås i dag. På Skrållans beställning. Lillebror tryckte i sig en HEL burk med lasange, han brukar bara äta ungefär en halv... så nu sover han gott, ganska rund om magen!!

Dagens nästa utmaning är lekstugan. Här ska röjas å städas. Skrållan är mäkta irriterad över att där finns krattor, spadar, planteringsjord, en gammal gräsklippare och så en liten, liten plats för leksaker. Så nu ska "skiten" ut å lekstugan ska fixas och pimpas. Måste målas om oxå. Jag och Skrållis får ta en tur till färgaffären när Mannen kommit hem från jobbet. Vi har nämligen bara en bil på hemmaplan just nu... den andra står hos bliplåtslagaren och väntar... på att mannen som parkeringsskadade vår bil för ca 1 månad sedan ska lyckas anmäla detta till sitt försäkringsbolag så att plåtslagaren kan ta sig an vår lilla juvel. Surt... men det ordnar väl sig...

Den som eventuellt vill köpa vår lilla Saab Cab kan höra av sig. Det är med stor sorg i hjärtat vi inser att vi måste skiljas från denna goding. Vi får helt enkelt inte plats i den längre, inte överhuvudtaget, med två barnstolar i det lilla baksätet. Och en stoor barnvagn i den lilla skuffen. Vi kommer dock inte sälja den till vem som helst! Det måste vara en sann bilvän som lovar dyrt och heligt att ta bra hand om den och behandla den som en kompis :)

Ut i solen och njuuuut!

Brudar, bäbis. husvagn å gekås. Det beskriver innehållet i helgens hemliga tjejresa ganska kortfattat. Vill man ha mer info kan tilläggas att husvagnen saknade det utlovade förtältet och kanske inte upplevdes som fullt så lyxig som den beskrivs i reklambladet... Ny å fräsch, men knappast lyxig. Snarare billig och ok.

Den var dock utrustad med ett högteknologiskt och nästintill obegripbart värmesystem. Det lät som en dusch och innehöll så många tekniska finesser att jag i syfte att sänka värmen ett par grader helt lyckades stängde av systemet. Och det utan att ens märka det!!! Huruvida detta säger mer om mina ingenjörskunskaper eller systemets komplexitet lämnar jag öppet för egen bedömning... Mitt i natten vaknar jag iaf av att Lillebror skakar tänder så hela sängen hoppar (och då mina vänner ska ni veta att Lillebror inte ens har några tänder än så j-lar var vi frös) är det cirka 9 plusgrader i husvagnen. Hysteriskt skakande av både köld och ilska försökte då undertecknad, iklädd enbart ett linne och kortbyxor med mer och mer intensivt våld mickla i gång systemet. Det tog bara 10 minuter... sedan lät det åter som en dusch. Gott tecken och Lillebror och jag kröp i hop och försökte värma varandra. När vi vaknade nästa gång var det faktiskt riktigt varmt :)

Mitt nästa intressanta drag inföll dagen efter, någon gång under den hysteriska shoppingen på gekås (människor klättrade bokstavligen över varandra för att göra de bästa fynden). När jag gick in i detta gigantiska varuhus låg bilnyckeln i byxfickan. När jag gick ut låg den inte där... fast det upptäckte jag inte förrän jag gått hela vägen tillbaka till husvagnen. Via en annan butik och toaletten. Fullständig panik utbröt när jag hittar byxfickan tom... rev igenom allt tio gånger i hopp om att den bara gömt sig en liten stund men så var inte fallet. Och extranyckeln befann sig såklart ca 25 mil bort. SKITSKITSKIT. Tjejerna tog det bra. De var snälla och uppmuntrande och traskade hela vägen tillbaka till varuhuset för att leta. Efter en nål i höstack... Döm om min oerhörda förvåning när de ringer och frågar om det hänger en liten silverfärgad ring i nyckeln!!!! Någon snäll individ hade hittat nyckeln på GOLVET inne på Gekås, mellan barnavdelningen och damernas provrum, och lämnat in den. Min lättnad går inte att beskriva med ord!!!!!!!

Efter en god natts sömn packade vi så bilen full av alla fina fynd och begav oss hemåt. Nu längtar vi redan till nästa års hemliga tjejresa. Och då är det undertecknad som bestämmer resmål!!!

Tack tjejer för en fin helg i shoppingmeckat Ullared!

Inte mycket bloggande har det blivit det sista... har varit så mycket kring pappas död... det tar endel kraft och tid att avsluta ett liv... usch, men jag hoppas att vi har kommit en liten bit på vägen.

Påsken har trots allt varit väldigt bra. Vi har träffat vänner och haft det mysigt. Mycket, MYCKET godis har vi ätit oxå och en hel del sömn och vila har det oxå lyckats bli. Gött det.

I går var det Me & I-party hos en mammagranne här i småstan och naturligtvis borde jag inte ha köpt något men lika naturligtvis så blev det en underbar, mjuk, skön, härlig brun frottétunika till Skrållan. Hon kommer vara så fin i den till sommaren när hon är lite solbrun... mmm... Bara 270 kr... Köper nog mer barnkläder än vad ungarna har en chans att förbruka under en livstid men det är ju så roligt!!! Sååå, i em åker vi vidare för att hitta ett par dagisdojjor till Skrållan... Kanske ett par till Lillebror oxå...

Sedan, efter det bär det av till modemässa i miniformat. Blir bra!

Kramkram!

Långfredag. Påskbuffé hos kusin med familj. Fantastiskt gott som alltid. Förstår inte hur de gör men det känns alltid så hemtrevligt att komma dit och allt de bjuder på är alltid så himla gott. Härligt! Trevligt sällskap oxå!! Vi fick dock bege oss hemåt ganska tidigt eftersom Lillebror inte ville sova utan bara gnälla och Skrållis började tjata oavbrutet om att hon ville åka hem. Hade kanske med Lillebrors gnällande att göra... Nåja, nu ligger båda juvelerna och sover. Så även Mannen tror jag. Han somnade sannolikt mitt i Skrållans godnattsaga.

Begravningsplanering i går. Jobbigt, men oxå skönt. Vi är på väg. Mycket känns bekant, det var ju inte så länge sedan sist... så många val som ska göras, men mammas begravning är vägledande eftersom pappa var delaktig i alla val. Tyvärr har vi fått datumet ändrat så nu blir det inte förrän 23 april. Rättsmedicin ska hinna göra en obduktion först. Inget att göra åt, så bara att acceptera. Känns fortfarande så konstigt. Att pappa är borta. Att vi inte kommer att "hitta" honom mer, som Skrållan säger... Barn är kloka.

Påskafton i morgon. Ska firas med goagoa grannar och tillika lika goa vänner. Hela familjen ser fram emot det och Skrållan går halvt i spinn...

Glad Påsk!!