Favorit i repris... :(
Lillebror är till salu. Billig i dag. Varit vaken mellan 23.30 och 03.20. Sedan vaknade vi igen av att Skrållan gallskriker vid 06.20. Yes, 3-4 timmars sömn i natt. Max. Saknar ord. Bara grymt, grymt trött. Jag hoppas att jag senare i mitt liv kommer minnas denna perioden som den allra tyngsta (dvs att det aldrig blir värre). Visst finns det underbart mycket stora glädjeämnen, men en lång och nästan ständig sömnbrist lägger viss sorti över det mesta.
Sitter mitt uppe i massa pappersarbete efter pappa oxå... det bidrar inte till att höja energinivån direkt. Fakturor, deklarationsblankett, försäkringar, protokoll från rättsmedicinsk obduktion... inte precis roligt... och därtill allt praktiskt som måste fixas. Hus, trädgård, bil, prylar... ugh... och på sätt och vis är det som att både mammas och pappas död blir riktigt verklig först när hela deras liv, mitt barndomshem och allt de samlat på sig, sparat och levt med ska bort. Raderas bort på nåt vis, som att det utöver mamma och pappa oxå raderar en del av mig själv. Självklart vet man det förnuftsmässigt och rent logiskt är det bara materiella ting, men känslomässigt är det en helt annan sak att ta in det och fullt ut acceptera det i sitt hjärta och känna full frid med det - dit är vägen lång.
Låter nattsvart, vissa stunder är det så, speciellt när jag är tröööött, men det finns många ljusglimtar. Starkt på ljusglimtshimlen lyser just nu en nyligen inbokad Greklandsresa till hösten. Vi åker hela familjen tillsammans med en familj bestående av supergoa vänner. Jag försöker ta sikte på den och känna att då, då kommer allt att vara annorlunda och kännas mycket bättre :)
Dags att duka fram frukost och försöka vara en någorlunda hyfsad mamma. Det är nog det bästa jag kan prestera just nu... ;)
Kram på er alla!
Sitter mitt uppe i massa pappersarbete efter pappa oxå... det bidrar inte till att höja energinivån direkt. Fakturor, deklarationsblankett, försäkringar, protokoll från rättsmedicinsk obduktion... inte precis roligt... och därtill allt praktiskt som måste fixas. Hus, trädgård, bil, prylar... ugh... och på sätt och vis är det som att både mammas och pappas död blir riktigt verklig först när hela deras liv, mitt barndomshem och allt de samlat på sig, sparat och levt med ska bort. Raderas bort på nåt vis, som att det utöver mamma och pappa oxå raderar en del av mig själv. Självklart vet man det förnuftsmässigt och rent logiskt är det bara materiella ting, men känslomässigt är det en helt annan sak att ta in det och fullt ut acceptera det i sitt hjärta och känna full frid med det - dit är vägen lång.
Låter nattsvart, vissa stunder är det så, speciellt när jag är tröööött, men det finns många ljusglimtar. Starkt på ljusglimtshimlen lyser just nu en nyligen inbokad Greklandsresa till hösten. Vi åker hela familjen tillsammans med en familj bestående av supergoa vänner. Jag försöker ta sikte på den och känna att då, då kommer allt att vara annorlunda och kännas mycket bättre :)
Dags att duka fram frukost och försöka vara en någorlunda hyfsad mamma. Det är nog det bästa jag kan prestera just nu... ;)
Kram på er alla!
Kommentarer
Trackback
