Vilken härlig dag, tralalala...
Den här dagen har varit en enda lång positiv överraskning! Efter en hemskenatt där Lillebror ville göra allt annat än att sova så var jag sådär grymmetrött att jag knappt fick upp de små blå när han strax efter sex bestämde sig för att friden definitivt var slut. Försökte på måfå hitta någon kaffesugen kompis, via facebook, att hinka starka koppar kaffe med - dock utan att få napp. Men, i lekparken hittade vi trevliga vänner och därefter har vännerna lixom avlöst varandra under hela dagen. Lite småsnack och lite fika och massa lek för barnen. Kände mig som en "äkta" bullmamma när jag lagade korv och pulvermos till Skrållan och hennes två kumpaner för dagen och även senare när jag "bakade" bullar (dvs stoppade in halvfabrikatsbullar i ugnen). Genvägar har aldrig hindrat mig :)
Har också lyckats klämma in lite miljörapporterande. Det är tufft att jobba 50% och ha ett engagemang och en vilja som är mer än 100%. Så, eftersom 31 mars är sista dagen är det nu hög tid att färdigställa det sista...
Även 5 min i solen i uterummet, bara softa i vilstolen har jag gjort. Reflekterat lite över våren, solen och hela härliga livet. I lördags, då vi hade klassfest sedan nian - som vi slutade för 20 år sedan - insåg jag att tiden gått. Fast jag känner inte att det är av ondo. Jag skulle vilja säga att det mesta faktiskt är mycket bättre nu än för 20 år sedan. Jag är förvisso mer rynkig, kroppen är påverkad av två graviditeter, mina föräldrar är döda och jag har inte längre möjlighet att ägna mig åt min stora passion - hästar. MEN - förutom det så är livet så mycket härligare att leva nu och det har varit en härlig utveckling. Känslan av att livet hela tiden blir bättre, bättre och ännu bättre. Så tänker jag fortsätta leva - här och nu! :D
Kram!
Har också lyckats klämma in lite miljörapporterande. Det är tufft att jobba 50% och ha ett engagemang och en vilja som är mer än 100%. Så, eftersom 31 mars är sista dagen är det nu hög tid att färdigställa det sista...
Även 5 min i solen i uterummet, bara softa i vilstolen har jag gjort. Reflekterat lite över våren, solen och hela härliga livet. I lördags, då vi hade klassfest sedan nian - som vi slutade för 20 år sedan - insåg jag att tiden gått. Fast jag känner inte att det är av ondo. Jag skulle vilja säga att det mesta faktiskt är mycket bättre nu än för 20 år sedan. Jag är förvisso mer rynkig, kroppen är påverkad av två graviditeter, mina föräldrar är döda och jag har inte längre möjlighet att ägna mig åt min stora passion - hästar. MEN - förutom det så är livet så mycket härligare att leva nu och det har varit en härlig utveckling. Känslan av att livet hela tiden blir bättre, bättre och ännu bättre. Så tänker jag fortsätta leva - här och nu! :D
Kram!
Kommentarer
Trackback
