T-REX returns...
Temat för helgen har varit lek! Intensivt och roligt och även lite, lite slitigt... Har ensam stått vid rodret denna helgen och jaa... det är både skönt och jag unnar Mannen att få komma ut... men visst tusan är det intensivt! Och kanske är jag inte den allra mest uthålliga och tålmodiga. Kidsen verkar ha järnkoll på vilka knappar det ska tryckas för att mamma ska gå i gång.
Har förut någon gång beskrivit hur jag känner att jag liksom byter skepnad. Från att vara en lekande och positiv mamma går jag till stadiet gnällig och irriterad och väl där är steget till nästa stadie inte långt. Med rätt provokation kan jag på mycket kort tid gå in i stadiet där jag känner mig som en vrålande och primitiv Tyrannusarius Rex. Känns som om jag klampar omkring här hemma med stora, tunga bakben och stora käftar som inte precis ger små uppmuntrande och pedagogiska tillrättavisningar utan snarare agerar totalt irrationellt. I det stadiet är det skönt att vara två, att kunna ta en liten time out, andas och fokusera...
Nåja, det är väl inte precis så illa som det låter, men inom mig känns det liksom som att det är nära att explodera emellanåt. Måste bli bättre på att se det för vad det är. Två små, söta, goa, underbara trollungar som testar sin mamma litegrann. Inget att känna sig skogstokig över. Egentligen bara rätt oskyldigt och gulligt. Otroligt vad man kan hetsa upp sig över småsaker...
Har förut någon gång beskrivit hur jag känner att jag liksom byter skepnad. Från att vara en lekande och positiv mamma går jag till stadiet gnällig och irriterad och väl där är steget till nästa stadie inte långt. Med rätt provokation kan jag på mycket kort tid gå in i stadiet där jag känner mig som en vrålande och primitiv Tyrannusarius Rex. Känns som om jag klampar omkring här hemma med stora, tunga bakben och stora käftar som inte precis ger små uppmuntrande och pedagogiska tillrättavisningar utan snarare agerar totalt irrationellt. I det stadiet är det skönt att vara två, att kunna ta en liten time out, andas och fokusera...
Nåja, det är väl inte precis så illa som det låter, men inom mig känns det liksom som att det är nära att explodera emellanåt. Måste bli bättre på att se det för vad det är. Två små, söta, goa, underbara trollungar som testar sin mamma litegrann. Inget att känna sig skogstokig över. Egentligen bara rätt oskyldigt och gulligt. Otroligt vad man kan hetsa upp sig över småsaker...
Kommentarer
Postat av: katta
Tänk att dom kan små kan reta upp en så....Men nåt som är skönt är ju att man inte är ensam om den sistuationen som du beskriver!
Ibland blir ja vansining på barnen, så då måste kirran ta över. Men som dom säger små barn-små bråk, stora barn-stora bråk...så dinusarien lär ju inte försvinna på några år..utan kansek bara växa om vi har otur :-)
Postat av: Bea
Hahaha, ser framför mig hur vi kommer behöva köpa ett större hus. T-Rex kommer nog jämna vårt nuvarande med marken :D
Trackback
