Högsta vinsten!
Mumsar på chokladpuddig. Har ätit godis. Varit själv hemma typ... med barnen. Å det man äter när ingen ser på räknas inte. Right?? Å inte det man äter samtidigt med andra som alla äter heller. Eller hur? SÅ - jag kommer att ha klarat av denna ensamma kvällen och morgondagens stormfika med girlsen å deras finfina kids utan att en enda kalori fastnar i min kropp. Yeah, right???
Känns bra, nu kom Mannen hem från rallyt så det blev slut på mitt frossande. Nu tar han över godispåsen och jag sitter här å mår tjuvtjockt.
Mår annars (mentalt) väldigt mycket bättre igen, efter flera riktigt tunga månader. Härlig känsla att överhuvudtaget ens, innerst inne, kunna KÄNNA glädje, energi och vilja. Inte bara övervägande trötthet, apati och håglöshet. Visst, det är fortfarande inte alldeles på topp särskilt många procent av dagen, men jag ser ljuset lysa genom molnen i bland och blir alldeles hög av det! Livsandarna börjar nog återvända och det finns hopp för framtiden. Härligt!!! Fast, rastlös som jag alltid är vill jag naturligtvis ha ljuset och glädjen HELA tiden, på en gång. Inte vänta, hålla tillbaka, inte ta det lugnt, försiktigt eller nåt sånt utan ösa på järnet och LEVA LIVET. Kasta ledsamheter och sorger. Må bra. Alltid. - Det går inte. Jag orkar inte. Inte än. Men jag har gott hopp att ett "normalt" liv är inom räckhåll. Och det räcker egentligen för mig. För nu.
Slängde ut en öppen förfrågan på facebook i går. Mina vänner är välkomna till mig och fika i morgon. Några kommer :) Helt underbart. För bara två veckor sedan hade jag aldrig klarat av det, inte orkat, vågat chansa på att energin skulle räcka, varit ledsen och knäckt... men nu, det känns skönt, toppen, roligt! Jag börjar orka träffa mina vänner "på riktigt" igen. Bjuda hem dem till mig och känna helt odelad lycka och glädje utan oro över om jag verkligen klarar av och orkar. Det är verkligen högsta vinsten för mig just nu ♥
Känns bra, nu kom Mannen hem från rallyt så det blev slut på mitt frossande. Nu tar han över godispåsen och jag sitter här å mår tjuvtjockt.
Mår annars (mentalt) väldigt mycket bättre igen, efter flera riktigt tunga månader. Härlig känsla att överhuvudtaget ens, innerst inne, kunna KÄNNA glädje, energi och vilja. Inte bara övervägande trötthet, apati och håglöshet. Visst, det är fortfarande inte alldeles på topp särskilt många procent av dagen, men jag ser ljuset lysa genom molnen i bland och blir alldeles hög av det! Livsandarna börjar nog återvända och det finns hopp för framtiden. Härligt!!! Fast, rastlös som jag alltid är vill jag naturligtvis ha ljuset och glädjen HELA tiden, på en gång. Inte vänta, hålla tillbaka, inte ta det lugnt, försiktigt eller nåt sånt utan ösa på järnet och LEVA LIVET. Kasta ledsamheter och sorger. Må bra. Alltid. - Det går inte. Jag orkar inte. Inte än. Men jag har gott hopp att ett "normalt" liv är inom räckhåll. Och det räcker egentligen för mig. För nu.
Slängde ut en öppen förfrågan på facebook i går. Mina vänner är välkomna till mig och fika i morgon. Några kommer :) Helt underbart. För bara två veckor sedan hade jag aldrig klarat av det, inte orkat, vågat chansa på att energin skulle räcka, varit ledsen och knäckt... men nu, det känns skönt, toppen, roligt! Jag börjar orka träffa mina vänner "på riktigt" igen. Bjuda hem dem till mig och känna helt odelad lycka och glädje utan oro över om jag verkligen klarar av och orkar. Det är verkligen högsta vinsten för mig just nu ♥
Kommentarer
Trackback
