Avskalat, naket och öppet. Tyvärr inte hos mig.
Oh, my Good... fått värsta röjdillen och skulle helst vilja tömma hela huset och bara börja om. Snuskiga fantasier om att börja om med ett strikt och kliiiint hem i vitt kontrasterat av fåtal häftiga moderna färger och former. Moderna och smakfulla möbler och prylar, valda med omsorg och för att just bara passa och behaga. Ett minimalistiskt kök (för i ärlighetens namn är jag ingen gourmetkokerska utan föredrar korta etapper i köksregionen) där det mesta kan döljas av schyssta luckor och paneler. En desto större och mer trivsam matplats - för att äta älskar jag ju... Ett stoooort allrum med MYCKET luft och härligt ljus. Varför inte någon diskret ljudinstallation... Allting ganska avskalat, naket och öppet - men med starka kontraster i olika detaljer. You know, kuddar i mjuka och gosiga färger och material, en kantstött mugg från barndomen, farmors kakfat på fot... Ett badrum med... ja, ni vet... all lyx...
Nu är jag så gryyyymt lååååångt i från en sådan verklighet det går att komma. Här är allt annat än avskalat, naket och öppet. Med mina allra välvilligaste ögon kan jag i vissa stunder övertala mig själv att tycka att jo, det är nog trivsamt hos oss. Kanske rent av mysigt. När det är mörkt och vi tänder stearinljus typ. Det är väldigt mycket saker på väldigt konstiga ställen och brokiga färger och former om vartannat... Vissa självvalda, vissa har bara tagit de platserna utan att fråga om lov och ytterligare andra har på nåder hysts in på de mest olämpliga ställena... Hur blev det då såhär undrar jag????
Jo, en illa skapad kompromiss tror jag. Kombinerad med lite lättja och kanske tappad inspiration och motivation. Men, finns det liv finns det hopp så nu röjer vi på ett tag. Tills lusten sinar och vi 1. blir osams, 2. hittar något roligare att göra, 3. somnar.
Inbillar mig att det finns viktigare saker än att leva sådär snyggt, modernt, stilrent och smakfullt. Men, det är väl bara så vi lata själar försvarar oss inför oss själva ;)
Nu är jag så gryyyymt lååååångt i från en sådan verklighet det går att komma. Här är allt annat än avskalat, naket och öppet. Med mina allra välvilligaste ögon kan jag i vissa stunder övertala mig själv att tycka att jo, det är nog trivsamt hos oss. Kanske rent av mysigt. När det är mörkt och vi tänder stearinljus typ. Det är väldigt mycket saker på väldigt konstiga ställen och brokiga färger och former om vartannat... Vissa självvalda, vissa har bara tagit de platserna utan att fråga om lov och ytterligare andra har på nåder hysts in på de mest olämpliga ställena... Hur blev det då såhär undrar jag????
Jo, en illa skapad kompromiss tror jag. Kombinerad med lite lättja och kanske tappad inspiration och motivation. Men, finns det liv finns det hopp så nu röjer vi på ett tag. Tills lusten sinar och vi 1. blir osams, 2. hittar något roligare att göra, 3. somnar.
Inbillar mig att det finns viktigare saker än att leva sådär snyggt, modernt, stilrent och smakfullt. Men, det är väl bara så vi lata själar försvarar oss inför oss själva ;)
Kommentarer
Trackback
