beautifulbean

Igår var jag inbjuden till en av mina kära grannar. Det var träff med allas vår älskade barnmorska från MVC. Nu gällde det dock inte våra graviditeter, magar eller barn utan BM:s andra arbete, utanför vår svenska mödravård. Vår BM har nämligen under 17 år, till och från och under kortare och längre perioder, arbetat i Centralafrikanska republiken. Världens näst fattigaste land. Hon har mestadels ägnat sig åt sjukvård, mödravård, information och utbildning.

Jag slogs hårt av två saker under kvällen.

1. Vilka fruktansvärda förhållanden många människor lever under. Nästintill omöjligt att ens ta in för mig, välgödd västerlänning.

2. Vilken fantastisk människa vår BM är. Vilken insats hon gjort, vilket mod hon har och vilken enorm kärlek till människan.

Jag kan inte med ord återge hennes berättelse från kvällen, alla starka intryck som berättelser, bilder och saker förmedlade. Jag satt med tårar i ögonen hela kvällen, både av medlidande med alla människorna som har det obeskrivligt svårt och av grym beundran för BM. Hon har förmodligen direkt och personligen räddat livet på många, många tusen människor och indirekt, via utbildning, brinnande engagemang och omsorg räddat ytterligare hundratusentals. Inte bara räddat föresten, utan gett en markant bättre livskvalitet genom att bl a stärka folket så att de själva har de kunskaper som behövs inom t ex vård, medicin och mödravård.

Hon har genom sin kompetens, sin envishet och sin kvinnliga list lyckats försätta berg. Eller, i alla fall lyckats ändra på vissa av stamfolkens djupt inrotade föreställningar och fasta övertygelser. Ett exempel av alla är att hon övertygat människorna att tvillingar är en gåva och inte något ont där den ena måste dö (föreställningen om att en man bara kan vara far till ett barn i taget). Bara under en kort period räddade hon 43 tvillingpar (=samtliga tvillingar som förlöstes under perioden)!!!

Jag skulle också vilja hjälpa till. Jag vet bara inte riktigt hur. En start är förstås vårt fadderbarn i Vietnam, kläderna och leksakerna vi samlade i hop och skickade med BM, hundralapparna jag stoppade i kuvertet - men det är ändå nästan ingenting. Jag kan så mycket mer än så. Och jag vill.

Kram på er alla - njut av hur gott vi har det - och sänd en tanke, eller några kronor, till dem som inte har det som vi ♥