beautifulbean

...du tycker att det är helt ok att Lillebror sliter loss stora tofsar av ditt hår under det att du tar på honom ytterkläderna och knäpper fast honom i vagnen. Det är ledigt ett pris som är värt att betalas även om det smärtar så att tårarna rinner. Ungen är ju iallafall tillräckligt distraherad för att låta sig hanteras :)

Dagen har i övrigt varit alldeles toppen! Skrållis och jag inledde starkt med "mammaknytte" - dvs vanliga Knyttet men där vi mammor i dag gjorde kidsen sällis. I bland, t ex nästa gång, är det "pappaknytte". Papporna är dock inte alldeles överförtjusta, de har "dads night out" kvällen innan - kan möjligen bli läge för en förhandling om saken - och med någon trevlig överraskningspresent i potten så är jag ju aldrig omöjlig :D

Efter Knyttet styrdes kosan mot IKEA. Kidsen droppades hos systeryster. Hon är underbar. Barnen älskar henne och hennes sambo - och vi fick en skön eftermiddag med omfattande shopping. Fick tag på mycket förvaringsrelaterade prylers - så nu finns det hopp om ordning å reda även hemma hos oss. Känns bra. Om man inte gläntar på dörren till gästrummet. Det är numera fyllt till brädden med dessa IKEA-symboliserande platta paket. Inget fel på paketen. Inte alls. Bara ja... ni vet... det är lite meckel med att få ihop det. Har man olika uppfattningar om hur monteringen enklast och snabbast fixas och supportas av två överhjälpsamma små hemmasnickare så är det upplagt för utmaning. Av den allra mest utmanande sorten.

Ta d lugnt i veckan alla godingar!

I morgon är det dags. Då tillträder de nya ägarna till mitt och min systers barndomshem. Det är med blandade känslor jag ser fram emot morgondagen, men en känsla av tack och farväl till mitt älskade hem har infunnit sig. Det känns väl inte precis toppenbra, men det känns ok. Och - ok är ok.

Huset kommer få två människor i mamma och pappas ålder som nya ägare, tillsammans två små fina hundar. Jag tror att huset kommer att tycka om dem. Jag tror även att grannarna kommer att trivas och vice versa. Jag hoppas att allt blir bra. För alla. Jag vill åka förbi där om något år och se ett hus som lever, en trädgård som någon tar hand om, min mammas blommor i full prakt, pappas hantverk i full glans. Jag tror att jag kommer känna frid.

Själv då... Det börjar bli dags att jag går vidare. Tar ett djupt andetag, säger hejdå till det som varit, lever i nuet och siktar mot framtiden. Jag börjar bli redo. Det känns sorgligt och svårt att släppa taget, men det känns möjligt. Jag kan nog...

En del i att sikta mot framtiden är att jag faktiskt ska unna mig att gå och träffa en riktigt duktig stylist. Jag har velat göra det länge, men inte riktigt kunnat försvara det. Kanske skulle ringa i morgon och boka en tid. Ska jag ta steget in i nuet och framtiden kan jag ju lika gärna försöka göra det som snygg ;)

www.makeitagneta.se

Dagarna försvinner i ett nafs. Hinner inte med. Verkligen inte. Försöker röra mig snabbare men jag är seg... latmasken har mig i sitt grepp ;)

Har iaf lyckats få kidsen i säng, eller, nåja, Lillebror sover. Skrållan sitter i sängen med sin pappa och tränar matematik. Basic, men hon imponerar!! Jag känner att jag redan är så långt efter i hennes utveckling... Tidigare i kväll deklarerade hon att vi skulle lyssna på musik, men numera är det inte Pippi som står högst i kurs utan "Manboy". Och dansas ska det också till denna manboy. Ungen är tre år!!! Och mamma är sååå hopplöst efter... redan nu :) Hon är redan större än vad jag förstår. Undrar vart detta ska sluta?!?

Annars har dagen bjudit på ömsom vin ömsom vatten. En av mina absoluta favvokollegor på jobbet berättade att hon fått ett nytt jobb. Superdupercoolt - meeeen jag kommer att sakna henne... Hon är en kul tjej, omtänksam och omtyckt, frisk fläkt och effektiv som få och helt klart är det allra mest roligt, men också lite sorgligt... Det var vattnet. Vinet väntar jag fortfarande på... ;)

Näe, dagens vin består i följande: Min händiga man har bytt till vinterdäck på den gråa pärlan. Så, nu borde det inte vara punka längre. Borde inte. Men bilen fortsätter tyvärr att tjata om det... Får väl se hur jag ska lyckas få den att ändra sig. Antingen så är hjärnan i bilen som inte hänger med i svängarna, eller så är det blondinen bakom ratten som inte riktigt har greppet om den moderna tekniken. Jag väljer att tvivla på det tekniska :)

Hur som helst - i morgon lär inte jag och bilen dansa isdans på vägen till jobbet. Good thing :D

SÅ! Där var dagens fem minuter med egentid till ända och operation samla i hop leksaker skall starta.

Bajbaj!

Trodde väl ändå aldrig att jag skulle verkligen äta det! Det smala, långa, svarta - ytterst ormliknande djuret.

Har spenderat två dagar i Åhus, på verksamhetsplanering med mina trevlig kollegor och min nya chef. Det var två toppendagar med energi, trevliga människor och goda insikter. Vi är på väg att bli ett riktigt sammansvetsat team och det känns bra. BRA! 

Måndagskvällen kom att bjuda på något utanför min normala meny. Ett riktigt ålagille på äkta skånskt manér. Måste tillstå att jag inte blev alldeles överlycklig när jag fick klart för mig att det stod orm på menyn. Ormar är min allra värsta fobi och redan ett snöre som ligger slingerformat brukar få mig att rysa... Menmen, bara att angripa måltiden med full övertygelse och i den allra mest positiva anda jag kunde fram-mana. Trippade i väg längs Åhus strand i mörkret, med bara en guide med en ljuslykta mot en liten stuga upplyst enbart med levande ljus. Stämningen var i bästa Wallanderstil. Mörk strand, vågor som rullade in, kittlande spänning i magen...

Väl inne var stugan väldigt mysig och jaa... det kändes allt bättre, skulle nog kunna trycka i mig lite ål ändå :) Först ut var ålsoppa tillsammans med öl och snaps. Öl var ju ingen höjdare. Dricker normalt inte öl. Gillar drycker med socker mycket bättre... Nåja, det skulle väl gå att skölja ner ålen med snapsen om det skulle knipa. Snapsen var dock av den beska varianten. En utmaning. Men - ålsoppan var långt över förväntan. Den slank ner, hal som en ål skulle man kunna säga. Andra ålen ut var luad. Typ lättrökt om jag fattade allt rätt. Fick hjärtklappning när ålen kom in. Upphängd på en ställning, hel, med huvud och allt. V Ä L D I G T ormlik. Än värre när servitören lyfter ner djuret och går runt och klipper av en bit till var och en - och - TAPPAR en ål i knät på undertecknad!!!! Trodde jag skulle dö. Bet i hop så gott det gick. HUUUUGA, alldeles skakig - men till hyfsad underhållning för de andra :) Petade sedan lite i "min avklippda del av ormen". Smakade inte illa. Inte illa alls faktiskt. 

Därefter följde kokt ål. Stekt ål. Rökt ål. Mer och mindre besk snaps. Öl. Men, också allsånger, humor och skratt och äppelpaj med vaniljsås! Det var en mycket intressant middag. Jag övervann mig själv många gånger om genom att äta detta ormliknande djur i ett flertal olika former!!! Och jag hade trevligt och roligt under tiden :) 

Morgonen efter lyssnade vi till en kort föreläsning av Ola Skinnarmo. Gav lite perspektiv på utmaningar :D

Puss å hej! 

Hej igen!
Varit på semester, en vecka, på Kreta, tillsammans med familjen och en annan helt supergo familj. Varit alldeles toppentoppen!!! En vecka med fullt ös kan man säga :) Kidsen har varit i extas och Skrållan längtar redan tillbaka till Grekland... Vi reste med Langley till Almirida och bodde på Almirida Bay Hotel. Allt var till vår alldeles jättestora belåtenhet, vänlig personal, schyssta rum, god mat - och då menar jag inte bara sådär lagom god mat utan verkligt GOOOOOOOD mat (3-rätters varje kväll!!!), stor och fin pool, lagom liten promenad till en toppenstrand, 24-26 grader i vattnet, 25-30 grader i luften, värsta grymma barnklubben med Frida & Henkepenke - ja, kort sagt - en resa jag varmt rekommenderar till alla men ffa barnfamiljer!

Dagarna ägnades åt solstolande, plaskande, lekande, smaskande och sörplande. Kvällarna inleddes alltid med en gourmetmiddag och senare - efter att kidsen stupat i säng - härliga balkongkvällar med godis både att äta å dricka. Mycket prat, skratt och gråt (alltså, gråt till följd av skrattkramperna). Man har inte roligare än man gör sig sägs det - och jaa, så var det oxå :)

I dag har undertecknad bjudit syster, kusin, kusinbarn å faster på middag. Gick vägen - dvs, maten var ätbar! Kändes roligt att träffa dem! Lider dock med min faster, hon har cancer och har fått genomgå tuffa behandlingar - och ytterligare hårda behandlingar återstår. Livet är hårt och orättvist många gånger...

I morgon blir det kalas, efter pappa-Knyttet. Lillebrors ettårsdag ska firas med farmor, farfar, farbror, faster å några kompisar. Barnkalas ska det också bli, fast undertecknad ligger efter i planeringen så detta får vänta till nästa helg - eller nåt! Måste landa lite först... ;)

Ha d gott alla söta och frys inte fast i kylan nu!!!

Igår var jag inbjuden till en av mina kära grannar. Det var träff med allas vår älskade barnmorska från MVC. Nu gällde det dock inte våra graviditeter, magar eller barn utan BM:s andra arbete, utanför vår svenska mödravård. Vår BM har nämligen under 17 år, till och från och under kortare och längre perioder, arbetat i Centralafrikanska republiken. Världens näst fattigaste land. Hon har mestadels ägnat sig åt sjukvård, mödravård, information och utbildning.

Jag slogs hårt av två saker under kvällen.

1. Vilka fruktansvärda förhållanden många människor lever under. Nästintill omöjligt att ens ta in för mig, välgödd västerlänning.

2. Vilken fantastisk människa vår BM är. Vilken insats hon gjort, vilket mod hon har och vilken enorm kärlek till människan.

Jag kan inte med ord återge hennes berättelse från kvällen, alla starka intryck som berättelser, bilder och saker förmedlade. Jag satt med tårar i ögonen hela kvällen, både av medlidande med alla människorna som har det obeskrivligt svårt och av grym beundran för BM. Hon har förmodligen direkt och personligen räddat livet på många, många tusen människor och indirekt, via utbildning, brinnande engagemang och omsorg räddat ytterligare hundratusentals. Inte bara räddat föresten, utan gett en markant bättre livskvalitet genom att bl a stärka folket så att de själva har de kunskaper som behövs inom t ex vård, medicin och mödravård.

Hon har genom sin kompetens, sin envishet och sin kvinnliga list lyckats försätta berg. Eller, i alla fall lyckats ändra på vissa av stamfolkens djupt inrotade föreställningar och fasta övertygelser. Ett exempel av alla är att hon övertygat människorna att tvillingar är en gåva och inte något ont där den ena måste dö (föreställningen om att en man bara kan vara far till ett barn i taget). Bara under en kort period räddade hon 43 tvillingpar (=samtliga tvillingar som förlöstes under perioden)!!!

Jag skulle också vilja hjälpa till. Jag vet bara inte riktigt hur. En start är förstås vårt fadderbarn i Vietnam, kläderna och leksakerna vi samlade i hop och skickade med BM, hundralapparna jag stoppade i kuvertet - men det är ändå nästan ingenting. Jag kan så mycket mer än så. Och jag vill.

Kram på er alla - njut av hur gott vi har det - och sänd en tanke, eller några kronor, till dem som inte har det som vi ♥

Vilken helg!!! Det har varit fullt fantastiskt ös från fredag till söndag, dag som natt känns det som... Började med finfin uppladdning inför Greklandet tillsammans med våra goda vänner och tillika resesällskapare. Fortsatte på lördagen med barnmarknad. Jag köpte för 289 kr och sålde för 851 kr så det blev en lysande affär :) Skrållan å Lillebror tog med sig Pappa på barnkalas. Från barnmarkanden for undertecknad med vindens hastighet vidare till barndomshemmet en sväng tillsammans med de nya, blivande ägarna. Sedan hem och landade i en härlig tacokväll i goda grannars lag. Både vuxna å barn roade sig kungligt. Sedan, när vi sent omsider kom i säng och dåsiga efter en intensiv dag, god mat och ett par glas vin börjat sussa sött får Skrållan krupp. K R U P P. Kan inte med ord beskriva hur seeeegt det är att sätta fart med nässprej, ventoline, frisk luft osv då. Det var tack och lov i allafall ett modell lindrigt anfall så det gav sig ganska lätt och vi kunde alla återgå till dunbolstren.

Söndag. Shopping. Eftersom jag varit lite påstridig gällande en PO.P-jacka som Skrållan fått, som tyvärr inte tålde att tvättas i vatten (limmet löstes upp så att alla limmade detaljer (fickor etc) lixom släppte och lite slappt hängde utanpå jackan) hade vi presentkort på 500 pix hos Polarn. Åkte dit och köpte en jacka för 995 kr... Känns lite smålyxigt för Skrållan, menmen, vi betalade ju bara hälften :) Dagen rundades sedan av med Indoor Walking. Börjar fatta galoppen nu :)

I dag har det varit en annorlunda dag. Inledde med ett samtal med terapeuten. Vi pratar mycket om mamma och pappa. Jag ska bearbeta mina tunga år är tanken. Och i dag sög det fett. Illipade i nära 60 min medan jag snyftade fram min berättelse. Kändes inte toppentoppen i dag, men jag behöver det. Sedan, vidare till jobbet. Fick lite att fundera på. Både positivt och negativt. Hem - och landade på Me&I-party. Shopping. Igen. Jag vet... det kan inte fortsätta såhär... Men Dinokläderna var bara oemotståndliga. Och syskonmatchning... I can´t help myself... Och - lite kan man ju behöva "unna sig" efter en jobbig dag :)

Kommer hem och dyker ner i soffan hos Mannen. Kidsen sover. Najjjjs. Mannen berättar med lite lågmäld stämma att det hänt en grej. Skrållan är numera några hårstrån fattigare. Lekt lite med elden... Och plötsligt känns alla vardagsproblem som en vääääldigt värdslig sak. Prinsessan ligger, oskadd (sånär som på ett par hårstrån) nöjd, frisk och söt och sussar i sängen!! Lyckliga jag ♥