Jag och Psykologen!
I dag har det hänt! Jag har pratat med en psykolog. Eller, inte pratat så mycket, men bokat en tid för att prata. Trodde aldrig att jag skulle få ringt det här samtalet och det kändes väldigt UNDERLIGT när jag väl gjorde det. Som att jag placerade mig själv i ett fack. Som psyksjuk. Fast att det egentligen inte finns nåt sånt fack. Och om det funnits det så var det här en åtgärd för att inte hamna där. Förebyggande underhåll så att säga.
Ringde först. Telefonsvarare. Skit oxå. Fick lämnat namn och telefonnummer. Lade på. Svettig i händerna. Efter en stund ringde det upp en tjej. En alldeles jättetrevlig tjej. Hon lät ung och hur snäll och go som helst. Hasplade ur mig en snabb förklaring om att jag inte mådde så bra och kanske behövde lite hjälp. Berätta lite mer sa hon. På två minuter fick jag ur mig "hela" storyn från mammas cancer och död för 3 år sedan, via pappas problem med depression, missbruk, sjukhusvistelser, oro, oro och oro, till Lillebrors ankomst med 5 månaders STORA sömnproblem som i princip avlöstes av pappas död. Lillebror Theralen är utskrivet en dag efter pappas död... och vad som följde därefter med svåra känslor och ett "hemskt" hem att röja i - så många sanningar avslöjades om hans liv och leverne. Så mycket svårt och djupt tragiskt. Så ledsen. Vidare till begravning och tankar kring hur allt ska tas omhand osv... Och under Lillebrors 8 månader långa underbara liv har jag och Mannen tyvärr inte haft möjlighet till någon tid tillsammans bara vi två alls. Det har såklart oxå satt hårda spår. Även om ingen av oss ens vill se det.
Och nu, jag har blivit, emellanåt, enormt trött och utan energi... Och denna underbara människa, Psykologen, tyckte faktiskt inte att det var konstigt alls. Utan helt normalt faktiskt. Till och med så att något annat hade varit konstigt, knasigt, onormalt under sådana omständigheter.
Hon ordnade snabbt och lätt fram en tid, redan nästa vecka, och var så himla snäll och go så nu känns det nästan som att det är en kompis jag ska träffa och prata med. Helt bortflugen är alla mina förutfattade meningar och svettiga tankar om hur det ska bli att gå till Psykologen. Hon kommer såklart inte lösa mina problem, det får jag ju göra själv - men bara att få prata om allt med en utomstående. En professionell utomstående. Som kanske kan guida mig lite. Lovely <3
Ringde först. Telefonsvarare. Skit oxå. Fick lämnat namn och telefonnummer. Lade på. Svettig i händerna. Efter en stund ringde det upp en tjej. En alldeles jättetrevlig tjej. Hon lät ung och hur snäll och go som helst. Hasplade ur mig en snabb förklaring om att jag inte mådde så bra och kanske behövde lite hjälp. Berätta lite mer sa hon. På två minuter fick jag ur mig "hela" storyn från mammas cancer och död för 3 år sedan, via pappas problem med depression, missbruk, sjukhusvistelser, oro, oro och oro, till Lillebrors ankomst med 5 månaders STORA sömnproblem som i princip avlöstes av pappas död. Lillebror Theralen är utskrivet en dag efter pappas död... och vad som följde därefter med svåra känslor och ett "hemskt" hem att röja i - så många sanningar avslöjades om hans liv och leverne. Så mycket svårt och djupt tragiskt. Så ledsen. Vidare till begravning och tankar kring hur allt ska tas omhand osv... Och under Lillebrors 8 månader långa underbara liv har jag och Mannen tyvärr inte haft möjlighet till någon tid tillsammans bara vi två alls. Det har såklart oxå satt hårda spår. Även om ingen av oss ens vill se det.
Och nu, jag har blivit, emellanåt, enormt trött och utan energi... Och denna underbara människa, Psykologen, tyckte faktiskt inte att det var konstigt alls. Utan helt normalt faktiskt. Till och med så att något annat hade varit konstigt, knasigt, onormalt under sådana omständigheter.
Hon ordnade snabbt och lätt fram en tid, redan nästa vecka, och var så himla snäll och go så nu känns det nästan som att det är en kompis jag ska träffa och prata med. Helt bortflugen är alla mina förutfattade meningar och svettiga tankar om hur det ska bli att gå till Psykologen. Hon kommer såklart inte lösa mina problem, det får jag ju göra själv - men bara att få prata om allt med en utomstående. En professionell utomstående. Som kanske kan guida mig lite. Lovely <3
Kommentarer
Postat av: katta
hej
va skönt att du ringde pskykologen och att hon var så snäll och trevlig. Jag tror att vi alla skulle kunna behöva prata av sig med nån (proffs).
Ni får dumpa av barnen här nån dag om ni vill ha en dag för er själva..inga problem för oss, är väl bara barnen som behöver en liten stund att lära känna oss ordentligt...men då vet ni iallafall att den möjligheten finns. Finns ju fik, bio, restaurangen i alingsås, så då är ni ju nära om det inte skulle funka!
kram på dig och hoppas du snart mår bättre!
Trackback
