Inte obehagligt. Inte behagligt. Men påtagligt.
Ja, då var man inne i jobbrutinerna igen... det tog 2,5 dag för att vara exakt. Mjukstartade förra veckan. Det var både skönt och skrämmande. Och väldigt inspirerande!!!
Har varit ledig sedan torsdag lunch dock. Möte med juristen som ska göra bouppteckningen i torsdags. Hämtade urnan från kremationen samtidigt. Väldigt konstig känsla, syrran fick bära "pappa" genom hela stan. I en kartong märkt med ett stort kors. Ni vet, man får mycket konstiga tankar - t ex, tänk om det kommer en väskryckare och tar pappa... eller, tänk om hon tappar honom så kartongen och urnan går sönder... eller, tänk om hon ställer ner den någonstans och glömmer pappa någonstans mitt i stan... såklart, det händer inte, men tankarna spinner loss fullständigt...
I går urnsättningen. Punkt. På nåt sätt. Nu är pappa "hemma" hos mamma. Känns bra, men förfärligt sorgligt oxå. This is really it. Direkt därifrån vidare till huset för att fortsätta röjandet. Allt gick som på räls fram tills dess att vi kom till finporslin å sånt. Då blev det bara för mycket minnen och JOBBIGT. Fick ta en time out där och fortsätta en annan dag. Minns jularna med vårt mörkblå porslin, alla högtider med mammas finporslin från Apoteket, glasen efter morfar, de söta glastallrikarna... nu får vi samla lite kraft och bestämma vad som ska hända med allt det där. Känner allt som oftast, när jag vistas i huset, att mitt huvud spelar mig ett spratt. Ser, hör och känner mamma och pappa överallt. Inte obehagligt, inte behagligt. Men påtagligt.
I dag är det Sveriges Nationaldag. Och Barnens Dag här hemma. Blir en bra dag. Det är jag säker på.
Kram!
Har varit ledig sedan torsdag lunch dock. Möte med juristen som ska göra bouppteckningen i torsdags. Hämtade urnan från kremationen samtidigt. Väldigt konstig känsla, syrran fick bära "pappa" genom hela stan. I en kartong märkt med ett stort kors. Ni vet, man får mycket konstiga tankar - t ex, tänk om det kommer en väskryckare och tar pappa... eller, tänk om hon tappar honom så kartongen och urnan går sönder... eller, tänk om hon ställer ner den någonstans och glömmer pappa någonstans mitt i stan... såklart, det händer inte, men tankarna spinner loss fullständigt...
I går urnsättningen. Punkt. På nåt sätt. Nu är pappa "hemma" hos mamma. Känns bra, men förfärligt sorgligt oxå. This is really it. Direkt därifrån vidare till huset för att fortsätta röjandet. Allt gick som på räls fram tills dess att vi kom till finporslin å sånt. Då blev det bara för mycket minnen och JOBBIGT. Fick ta en time out där och fortsätta en annan dag. Minns jularna med vårt mörkblå porslin, alla högtider med mammas finporslin från Apoteket, glasen efter morfar, de söta glastallrikarna... nu får vi samla lite kraft och bestämma vad som ska hända med allt det där. Känner allt som oftast, när jag vistas i huset, att mitt huvud spelar mig ett spratt. Ser, hör och känner mamma och pappa överallt. Inte obehagligt, inte behagligt. Men påtagligt.
I dag är det Sveriges Nationaldag. Och Barnens Dag här hemma. Blir en bra dag. Det är jag säker på.
Kram!
Kommentarer
Trackback
