beautifulbean

YES!! Vilken härlig födelsedag!!! Hade en superduperrolig kväll med Syster och Svägerska i går i Göteborg. Första partykvällen på ett år!!! Åt finfint och fick dricka (alkohol) för första gången på evigheter. Klarade det riktigt bra :) Käkade på Rumpanbar och gick sedan vidare till Hardrock och sedan till Dubliner. Var mycket "konstigt" folk ute, kändes inte riktigt som "förr" och undrade om det var så att jag blivit för gammal... nåja, kanske är jag både konstig och lite gammal nuförtiden :) En av de "konstiga" från i går gissade dock på att jag fyllde 25. Kanske inte en helt ärlig gissning om jag ska säga vad jag tror... men såklart bättre än 45...

I morse ringde Mannen, barnen och min Svåger och sjöng "Ja må hon leva" så det ekade i mitt huvud :) Så himla gulligt, blev skitglad!! Nu sitter jag hemma och slappar, har tagit mig hem från systeryster och väntar på Mannen och barnen som nu är på barnkalas. Ganska skönt, men det spänner rätt bra i brösten eftersom jag ju inte ammat på ett tag... och pumpen kan man bli galen på... men det är en annan historia.

Har fått så mycket fina presenter, massa gulliga hälsningar på Facebook och sms! Blir alldeles varm och lycklig av att ha så goa vänner och fin familj. UNDERBARA är ORDET ♥ Jag älskar er!

Då sitter man här med en knorrande Lillebror. Har varit mer eller mindre vaken sedan fyratiden. Lillebror är inte trött, han är glad, lekfull och högljudd. Kunde varit värre. Men kunde varit bättre oxå. Att få ligga i dunbolstren något längre hade till exempel varit väldigt gott.

Har varit i Säfsen de senaste dagarna tillsammans med kollegor från jobbet. Vi har haft kreativa, givande och roliga dagar med mycket diskussioner och planering för året. Det har varit underbart att komma hemifrån och ha lite "semester" från dygnetrunttjänsten som mamma och i stället få vara vuxen och yrkesarbetande! Mannen och Lillebror var dock med på trippen (eftersom Lillebror måste ammas då och då) men höll sig under dagtid i kulisserna :)

I dag är det Mannens 36:e födelsedag och jag har FORFARANDE inte köpt någon present... så nu är det alltså v ä l d i g t  BRÅTTOM!!! Har dessvärre inte ens några roliga ideér som är realistiskt genomförbara... Så nu MÅSTE kreativiteten flöda...

Kramelikram!

Tjohoo!! I dag skulle det vara en alldeles supermysig kalasdag. Mannen och jag ska ha lite firande då vi ju snart fyller år. Hade varit ännu roligare om inte 3/4 av familjen varit vakna större delen av natten... Skrållan har skrikit och klagat över ont i magen, benen, huvudet, magen igen, halsen, munnen och magen igen. Till slut fastnade hon för öronen och höll låda i många timmar. Vid fyra, efter ipren, nässprej, bricanyl och tja, alla andra mediciner som fanns hemma (kanske liten överdrift...) ringde jag 1177 bara för att få veta att jag redan gjort allt man kan göra hemma. Suck. Vi fick iaf en tid på jourcentralen kl. 11.00 i dag. De öppnar nämligen inte förrän då. Kanske läge att byta namn då. Jour har en annan innebörd för mig. Iaf mitt i natten med ett skrikande barn. Timmarna går inte så fort då.

Nu har Skrållan iaf visat upp sina öron för doktorn (självklart hade hon inte längre ont på morgonen och tyckte det var onödigt att åka till doktorn) och en liten öroninflammation har hon. Den ska dock inte behandlas (om den inte blir värre) för det är bättre om den läker ut av sig själv. Såååå... hoppas lillprinsessan slipper med smärta och det blir bra nu!!

Och puh - nu tar vi nya tag och röjer lite innan gästerna kommer. Eftersom Skrållis nu mår bra, inte smittar och vi har kylskåpet överfullt med mat är det inte läge att ställa in. Massa koffein och rusande runt med dammsugaren ska nog få fart på livsandarna!!

See you!

Blää... i går kväll var Lillebror urgrinig och Skrållan på hejdlöst lekhumör. Jag var nog inte mitt bästa jag här hemma, men efter en dag full av småbarn, kladdande med mat, blöjor, skrik och gnäll så - ja, då tryter tålamodet... Begriper mig inte riktigt på Lillebror, han är ibland en riktig gnällspik. Man får ju så ofta höra att 2:an, den är så lätt, den "hänger bara med" osv. Varför gör då inte våran 2:a det??? Eller - är det det han menar att han gör när han skriker och gnäller sig till att ALLTID få hänga runt sin mammas hals?? Mannen gör ofta sitt bästa för att avleda lillens uppmärksamhet och avlasta mig lite, men blicken hos den lille sitter stenhårt fastnaglad vid mig så snart jag är i samma rum. Lycka och olycka :)

Skrållan har iaf taggat ner lite nu och är riktigt social och rolig att umgås med! Underbart!

I går var jag ganska aktiv trots gnälliga barn. Bokade in dop och planerade lite för helgens baluns. Ska fira min och Mannens födelsedagar på lördag och har bjudit hit lite familj och nära/kära! Jag fyller 35 - fattar det inte. Jag är numera alltså inte särskilt ung längre utan får betrakta mig som nästan medelålders eller kanske lillgammal ;) Roligt med kalas iaf, presenter och glada vänner är alltid väldigt välkommet! Efter helgen bär det av till Säfsen för verksamhetsplanering med kollegorna. Det ska bli så himla roligt att komma hemifrån! Att få umgås med vuxna, fundera kring annat än barn och planera verksamheten för året. Både Philip och Lillebror följer med upp - men är hänvisade till egna aktiviteter under största delarna av dagarna. Kan nog vara bra för dem också med lite påtvingad egentid!

Puss å hej!

Såå lättad, två dagar i rad har det gått relativt lätt att hämta Skrållan från dagis!!! Känns som en seger, får se hur länge den glädjen varar bara... Har haft en prima dag! Träffade två av mina trevliga grannar, som också är hemma och mammalediga, efter vi lämnat våra "ettor" på dagis och tog sedan kurs mot det lokala fiket. Med inköpta godsaker tågade vi sedan hem till en av dem för en stunds mysigt fika och lek med våra "tvåor". Livet som mammaledig hemmafru ler verkligen brett emot mig ibland :)

I går var vi jag och Skrållan på ridskolan för ridlektion nr 2. Det gick bra, men min dotter har inte precis världens största tålamod och vill helst bara rida hela tiden. Inte ska det vara lugnt och beskedligt heller, och inte är hon så intresserad av att lära sig stanna eller styra utan sitter mest och smackar och sparkar med fötterna hela tiden. Vad det innebär när hästen springer är hon dock omedveten om ännu. Kanske blir det slut på smackandet då... eller inte, för tjejen älskar verkligen fart.

Det som gick mindre bra igår var att Lillebror vägrade äta ersättning ur nappflaskan när vi tjejer var på ridskolan. Ser hur min planerade utekväll med syrran för att fira in mina snart 35 år riskerar att frysa inne. Fy, vad SUR jag kommer vara på Lillebror om jag inte kan hota/muta/övertala/på mina bara knän be honom att ändra sig.

Det som är ännu mindre bra är att det varit inbrott i ett av grannhusen här. Så otäckt, tjuven upptäcktes av mannen i huset som vaknade men smet (lyckligtvis?) ut samma väg han kommit in. Usch, nu blir jag ännu mer paranoid för att sova själv hemma än jag varit förut...

Yes, då har man sovit kanske fyra timmar i natt... häääärligt! Sitter uppe och nattsuddar till tolv och sedan väntar amning varje 1,5-2 timma för att sluta i att Lillebror är äckelpigg redan före sex. Tjohoo! Det här kommer bli en pangdag, det känner jag redan nu :)

I går var det däremot en superdag. Hela familjen var i pulkabacken tillsammans med godingarna i grannhuset. Vi hade packat hela bilen full med fika, grill, korv, barnvagn, pulka, bob och oss själva i en himla massa kläder. Måste erkänna att Skrållan börjar bli tuffare än mig i pulkabacken... hon åker bob (så lycklig för sin nya bob) från högsta toppen utan annat än ett breeett leende i hela ansiktet! Efter massa åk och mat och herrepåtäppan-lek där Mannen avgick med segern efter att ha brottat ner oss andra åkte vi hem, nöjda och glada!

På kvällen vankades tacos tillsammans med Svärföräldrarna. Najs.

Ja, precis som jag misstänkte så gick det inte så bra att hämta Skrållan på dagis i går. "Inte så bra" är till och med en stark underdrift. Det urartade nämligen totalt. Det räckte att lillan såg mig så utbröt totalt raseriutbrott. Med hjälp av personalen lyckades vi få ut henne till kapprummet... hon var helt galen, skrek och slogs och jag hade ingen aning om att en rasande 3-åring kunde vara så stark och ställa till med så mycket. Hon chockade mig totalt för detta var något jag aldrig sett förut. Såg bilder framför mig av hur vi skulle tvingas ringa polisen och att de skulle behöva sätta tvångströja på Skrållan... kanske var det värre i mitt huvud än i verkligheten - men som sagt, jag var totalt chockad.

Tack och lov för resolut och hjälpsam personal för annars hade jag helt enkelt inte fått på overall, stövlar och mössa och förmodligen heller inte lyckats baxa ut ungen. Väl utanför fortsatte dock bråket hela vägen hem, fast jag fick ju henne iaf med mig. Efter några hundra meters promenad hörde jag att det prasslade när jag gick. Det var de blå tossorna från dagiset... kände mig ganska dum...

Väl hemma gick det väl lite bättre, men då vaknade förstås Lillebror som självklart också är inne i en utvecklingsfas som det så fint heter. Gnäll- och skrikfas skulle jag kalla det... Och en adrenalinstinn mamma gör förstås inte saken bättre...

När Mannen till sluuuut (eftermiddagen har aldrig varit så lång) kom hem och fick en ingående beskrivning av dagens läge lade han huvudet på sne, log och sa: "Älskling, ska vi inte skaffa ett kärleksbarn till?"

Min gosiga Skrållan förvandlas då och då till ett helt oregerligt monster!! I tisdags, första dagisdagen på läänge gick jag dit med en mysig och glad liten prinsessa. Och hämtade, 5 timmar senare, hem ett rasande monster! Hon började med att bli galen när hon såg mig. Då menar jag inte lite grinig utan fullständigt rabiat. Intet ont anande smög jag migt in i lekrummet och förväntade mig den vanliga kramen. Den uteblev kan man säga. "Gå hem" röt Skrållan istället så fort hon såg mig. Mitt fåniga leende frös... "Gå hem sa jag till dig" förtydligade hon strax efter. Hmmm... Vad gör man? Att tala det lilla monstret tillrätta är inte alltid ett alternativ så jag gissar att våran sorti ut från dagiset den dagen, med buller och bång, var föremål för lite småleenden hos personalen...

I går fortsatte hon i samma stil, med undantag för de timmar vi tillbringade med att besöka min kollegor på jobbet. Där visade hon sig från sin glada sida. Kanske pga att hon fick så mycket uppmärksamhet från så många, för henne, nya människor. Det höll dock bara i sig till vi kom ut på parkeringen... I dag är det dagisdag igen och vi pratade mycket på vägen dit om hur vi ska vara vid hämtningen. Skrållan lovade, men jag undrar ju jag...

En intressant reflektion är med hur små medel hon lyckas provocera mig till max. Fast att jag VET att hon testar gränser, att det ingår i henne utveckling och trots alla ledarutbildningar och insikter så åker jag dit VARENDA GÅNG!!! Hur är det möjligt???

I dag har det varit en toppendag! Mannen är åter hemma och hade köpt med sig fina presenter till mig och kidsen. Jättegullig är han!!

Jag och Skrållan har varit på första ridlektionen på ridskolan. Det gick helt enligt plan - dvs hon verkade tycka det var roligt och vill åka dit igen. Hon är riktigt tuff våran lilla tjej!! Helt orädd för hästarna, som iofs inte var så stora utan små, lurviga och söta shetlandsponnier, men ändå. Hon kämpade på med borstarna tills armarna var alldeles fulla med mjölksyra. Väl uppe på hästryggen var hon mest av allt fascinerad av att hästarna bajsade medan de gick runt i ridhuset, såpass att hon emellanåt helt missade att styra och stanna. Nöjd och glad tills det var dags att kliva av - det var inte populärt. Hon var inte klar!

Och nu har toppendagen slutat med en toppenkväll, båda barnen sover sedan någon timma i sina egna sängar så att vi kan slappa i tv-soffan. Så gött!

I dag har det varit en händelserik dag. Eftersom Mannen skulle i väg med sina kollegor på båtresa till Kiel över helgen präglades dagen av lite planlöst planerande och packande. Vi är bra på att agera effektivt i sista minuten i våran familj (= sno runt som skållade råttor). ;)

Sedan hände det. Det skedde en sprängning i våran hall. Mannen som röjde i förrådet hittade två frysta colaflaskor som han lade in i hallen. Efter en liten stund hördes en öronbedövande smäll och en massa splitter kom farandes till mig och barnen som satt i tv-soffan. Jag trodde att vi blivit attackerade av någon stensur granne eller nåt, men så var inte fallet. Splittret, som fanns överrallt bestod av fryst coca cola - eller - rättare sagt, fryst cola som mycket snabbt tinade och blev kladdigt och rinnande. På golvet. På mattorna. På väggarna. På möblerna. På och i skor och ytterkläder. På och i barnvagnen. På fönster. Samt i taket. Say no more...

Nu har Mannen packat sina väskor och åkt söderut. Har säkert väldigt roligt. Kul för honom. Gläds verkligen. Verkligen. Inte nåt avis heller. Det är ju bra. Annars skulle man ju kunna tro att det är därför jag "unnar mig" en massa extra godsaker här hemma. Men sån är ju inte jag!! För det skulle ju bara slå tillbaka mot mig själv, eller hur...

Pussåkram!

Ajje, vaknade urtidigt i morse - eller, det är väl så att jag vaknat X antal gånger under hela natten för Lillebror har sovit riktigt risigt- men iaf, jag är TRÖTT och har MAGKATARR. Pest och kolera på samma gång. Bläää. Det kommer bli en låååång dag innan man får gå och lägga sig igen. Småbarnsliv... *suck*

I går var hela familjen i stan för att kolla lite i affärer. Kolla var ordet, iaf för mig eftersom försäkringskassan är så supersnabba med att betala ut föräldrapengarna. Not... Som vanligt när man inte ska ha nåt så hittade jag massor. Provade iofs aldrig eftersom jag inget skulle ha, så det kunde ju möjligen varit så att det ändå inte passat, men ändå... Typiskt. Inte för att jag heller egentligen behöver något, går ju mest hemma och har kläder så garderoben svämmar över, men ändå... ett fint inköp av kläder piggar ju alltid upp på nåt vis. Hade behövts nu... allt är lite tungt och surt, förmodligen därför att jag är så trött och har ont i magen. Kommer väl bättre tider!

Skrållan är rolig! Nyss kom hon ner för trappan och hojtade: "Mamma, om jag ramlar och skadar mig får ambolansen komma och fixa mig". Häromdagen var hon ännu roligare. Familjen satt och flamsade och tramsade och imiterade bl a anonyma alkolister - dvs så som vi tror att det går till där - häromdagen. Mannen säger på skoj: "Jag heter Philip och är alkoholist" varpå Skrållan svarar: "Det kunde man ju bara tänka sig". Det kommer så mycket roligt ur hennes mun nuförtiden!!

I dag har jag varit på årets tandläkarbesök. Åkte dit med lätt ångest, som vanligt... varit lite slarvig med tandtråden och känt en isande känsla i en tand ett tag. Misstänkte nog ett litet hål kanske. Men det var falsklarm!!! Hahaha!!! Har aldrig sett bättre ut!

Tandläkaren frågade dock hur ofta jag borstade tänderna. Två gånger om dagen svarade jag sanningsenligt. Sedan frågade hon hur ofta jag använde tandtråd - och då, gott folk, ljög Bea. Jag tittade i taket och svarade att "Jaaa, inte så ofta som jag borde". Tandläkaren: "En gång i veckan, eller?". Bea: "Jaaa, nåt sånt." Och det är mer än en vit lögn. Jag använder tandtråd ungefär en gång om året. Strax innan jag ska till tandläkaren...

Puss å hej, nu kommer snart våra kompisar på besök. Ska bli roligt!!! Hoppas bara maten smakar bra...

Klockan är halv tio och bara jag och Lillebror har tagit oss upp ur dunbolstren (inköpta före larmen om dunindustrin). Vi får nog vänta ytterligare någon timma på resten. Skrållan lekte till elvatiden i går kväll så hon sover nog halva dan i dag. Bäst att låta henne sova tills hon vaknar. För husfridens skull!

I går kväll var en himla kul och trevlig kväll! Vi hade besök av våra fina grannar och ytterligare en supertrevlig familj, roligt som alltid! En intressant iakttagelse är att  bakgrundsmusik numera är ett helt överflödigt och störande i stället för trevligt inslag. 5 barn under 3 år står för både bakgrund och show och vi vuxna kommunicerar splittrat och har vissa svårigheter att alls göra oss hörda :) Mao - allt är precis som det ska vara! Underbart och intensivt!

I dag blir det nog en lugn dag. 15 minusgrader ute gör ju att pulkabacken inte precis lockar. Vi får väl se!

I dag har vi varit i pulkabacken och raceat i hop med våra goda grannar! Det var verkligen skitkul, vi åkte så snön rök och Skrållan tjöt av skratt. Mest när jag halkade och åkte baklänges ned för backen. Känns fortfarande i benet. Man är väl helt enkelt inte 18 längre. Tråkigt men sant.

Sedan blev det våfflor till lunch. Eller tofflor som Skrållis sa. Familjen hade som vanligt missat att planera för dagens lunch och när det väl var dags fanns det inte så mycket i skafferiet... smakade iaf inte gammalt utan var fullt ätbart :) Blev en pizza på kvällskvisten oxå.

Gårdagens nyårsfirande hos Anna med familj var toppen. Vi åt finfin trerättersmiddag som var urgod och som vanligt hade vi kul. Massa godis blev det oxå. 2010 kunde inte börjat bättre. Nu väntar jag bara på alla fantastiska möjligheter som det nya året kommer att erbjuda! Har en känsla i magen av att detta blir ett riktigt bra år! SÅ - God Fortsättning!